"S*QuarkenCat", stamnamnet som NIIKKI:s båtresa från Finland bidrog till.  

Vi som står bakom stamnamnet:

    Pia Kaartinen & Lasse Jonsson   

UMEÅ          

(Tills vidare kommer den här sidan att köras parallellt med www.quarken.se som kommer att bli vår ordinarie sida när den här domänen läggs ner.)

Vi började med två skogisar, som lite obetänksamt kastrerades efter ett år.

Hade vi legat lågt ett tag, så hade vi säkert väntat med det här ingreppet. Vi förstod inte riktigt värdet på våra skogisar och deras stam-tavlor.  Som fertila skulle de säkert vara mer intressanta, men vi ville ju bara ha varsin raskatt.  För att undvika framtida problem (revirtänk och -stänk) så bestämde vi oss för kastrering.

Vi gjorde det lätt för oss genom att behandla dem lika. Om vi sparade en. Vem skulle vi då spara, och senare.

Sparade vi rätt? Gjort är gjort, även om vi ångrar det ibland.

 

Från början fanns det tre raser som intresserade oss (Maine Coon, Norsk SkogKatt och den Sibiriska Katten). Av en slump blev det den Norska Skogkatten, vi har inte på något vis ångrat att det just råkade bli den rasen, tvärtom vi stortrivs med dem och jag tror nog att det är och har varit ömsesidigt, (sett från katternas sida, man kan väl säga att vi har skämt bort dem). "S*AlfaBetas" som sålde katterna  har varit och är oss till stor nytta, när vi har problem och känner att nu måste vi fråga sakkunskapen. De här samtalen gör att vi håller kontakt och hon blir informerad om hur "hennes" katter har det. Som vi förstått det hela så är uppföljningen av sålda kattungar en viktig del för uppfödaren i fråga. Hennes råd tillsammans med kontakter inom kattklubben BJK har varit till stor nytta för oss. 

 

Det var i alla fall de här två katterna som väckte intresset för raskatter.

   Vi ville fylla ut tomrummet efter "Murre" vår huskatt som hängde med i 20 år.

 

Nu har "kattparken" utökats med en Sibirisk katt, en hona vid namn "Fin*Lumikissan UNIIKKI". Går  hon bra på utställningarna så är det troligt att vi tar en kull efter henne men det får vänta t.v. NIIKKI är som en virvelvind, hon kan konsten att vända upp och ned på ett hem. sam-tidigt är hon specialist på att reta gallfeber på våra skogisar, speciellt en av dem. Inte så att han är dum mot henne men han markerar när hon gått lite för långt, det brukar på sin höjd fräsas och morras. Sedan efter ett tag så körs det igång igen. När det är som värst så är det bara att flytta på sig för då är det "rock´n roll" på hög nivå, spelar ingen roll vad som står i vägen